vad jag gör när jag inte pluggar
är sjukt (!) trött på att plugga. hej omtentor.
vad jag gör när jag inte pluggar
sover hos någon annan tre nätter för mycket.
vad jag gör när jag inte pluggar
får delar av håret till att bli blått, lila och blont.
vad jag gör när jag inte pluggar
deltar i rugbyträning och är vaken fyrtioen timmar i sträck.
jag kan inte somna för att jag vet hur jobbigt det är att vakna
Vardagsmorgon.
Jag vaknar och är själv. Nästan ensam. När jag tar dem där tunga stegen till duschen. När ögonen knappt ser. När draperierna omger mig och varenda centimeter av Maria skriker efter att få luta sig mot kakelväggen och halka ned på golvet. Slå sig om rumpan.
Sorgen trycker, det bränns lite under fötterna och hjärtat drar ihop sig. Fast bara i några sekunder, kanske minuter.
Sedan brukar det vara över.
Jag vaknar och är själv. Nästan ensam. När jag tar dem där tunga stegen till duschen. När ögonen knappt ser. När draperierna omger mig och varenda centimeter av Maria skriker efter att få luta sig mot kakelväggen och halka ned på golvet. Slå sig om rumpan.
Sorgen trycker, det bränns lite under fötterna och hjärtat drar ihop sig. Fast bara i några sekunder, kanske minuter.
Sedan brukar det vara över.
vad jag gör när jag inte pluggar
Nej.
Sömnfuckinglös.
Så jävla trött på att snitta fyra timmar per natt.
Fast jag antar att det bara är en del av det, livet. Att inte sova. Att få ont i huvudet om tillgången till kaffe är begränsad en dag.
Jag lovade mig själv att börja äta bättre. Fast det är ju så svårt när fil och flingor faktiskt smakar helt okej. Och dem där satans soporna, det känns som att jag slänger dem varje dag men ändå är den där påsen full, jämnt.
Jag pressar tänderna mot remmen, skrattar och tänker att "allt ska bli bättre" på den där finlandssvenska dialekten som min vän har.
Om 22 dagar åker jag till London.
Om 48 dagar åker jag till Berlin.
Om 6 timmar och 51 minuter börjar morgondagen.
För 1 år sedan stod jag där och såg på.
Om 0 tid är jag med och deltar.
Ha det så jävla gott nu!
Så jävla trött på att snitta fyra timmar per natt.
Fast jag antar att det bara är en del av det, livet. Att inte sova. Att få ont i huvudet om tillgången till kaffe är begränsad en dag.
Jag lovade mig själv att börja äta bättre. Fast det är ju så svårt när fil och flingor faktiskt smakar helt okej. Och dem där satans soporna, det känns som att jag slänger dem varje dag men ändå är den där påsen full, jämnt.
Jag pressar tänderna mot remmen, skrattar och tänker att "allt ska bli bättre" på den där finlandssvenska dialekten som min vän har.
Om 22 dagar åker jag till London.
Om 48 dagar åker jag till Berlin.
Om 6 timmar och 51 minuter börjar morgondagen.
För 1 år sedan stod jag där och såg på.
Om 0 tid är jag med och deltar.
Ha det så jävla gott nu!
beslut
Jag menar, jag har redan fuckat tillräckligt, jag kan lika gärna fucka hela vägen.
Jag kan dö vilken dag som helst och har kommit underfund med att jag inte vill spendera en enda sekund till på en plats som jag inte har särskilt stor lust att vara på.
Och nu finns det faktiskt ingenting som håller mig tillbaka. Jag behöver inte ta hänsyn till någon.
Jag kan dö vilken dag som helst och har kommit underfund med att jag inte vill spendera en enda sekund till på en plats som jag inte har särskilt stor lust att vara på.
Och nu finns det faktiskt ingenting som håller mig tillbaka. Jag behöver inte ta hänsyn till någon.
Eh, ja.
Thinking of you, the light and those days.
-
Jag är bara en litenliten människa som sitter på ett torg och gråter tillsammans med ett paket mellanmjölk.
Det var en jävla massa åsikter.
Och det blev slutet på alltihop.
Det var en jävla massa åsikter.
Och det blev slutet på alltihop.
Eh, nej.
Så vad hände den här årstiden egentligen? Det är som att jag inte kan förklara, men jag minns en doft. En känsla. Eller var det kanske flera känslor. Jag minns låtar, tyget, tungor och alkoholen. Gatorna, stenarna och fukten.
Känslan av att inte vara någonting men samtidigt kunna göra allting.
Känslan av att inte vara någonting men samtidigt kunna göra allting.
Solen på låren. Den hårda trästolen i trädgården som aldrig mer blir min. Sockerkakan på det fula fatet. Det krossade rummet, hjärtat. Jag lärde mig golvet utantill. Att plocka upp resterna av vår tid blev mitt heltidsuppdrag. Förutom när jag hånglade och drömde. Då blev hjärtat helt.
FUCK YOU.
Jag gör väl som jag vill.
Det är Mary här igen. Sitter och gräver ur en Nutella-burk och undrar hur livet kommer att bli nu. Efter imorgon, vad händer då?
Från och med dagen efter imorgon kommer jag att bo ett år i en nästan egen liten lägenhet. Fyra tunnelbanestationer från Centralen. Äntligen hem. Nyligen satt jag där i Ribby2 och förbannade mig över franskaläxan och nu är det meningen att jag ska kunna boka tvättstugepass, förbereda matlådor, leka vuxen, betala räkningar, rengöra ytor, koka litervis med kaffe, jobba, passa tider, bära runt på tunga böcker och samtidigt hålla mig vid liv. Går det? Kan jag?
Klart som fan. Och misslyckas jag? Ja, då har jag alltid en burk full med pärlor att göra armband av.
Du, det här går nog bra.
Och om inte, nej, då gör det väl inte det då.
Från och med dagen efter imorgon kommer jag att bo ett år i en nästan egen liten lägenhet. Fyra tunnelbanestationer från Centralen. Äntligen hem. Nyligen satt jag där i Ribby2 och förbannade mig över franskaläxan och nu är det meningen att jag ska kunna boka tvättstugepass, förbereda matlådor, leka vuxen, betala räkningar, rengöra ytor, koka litervis med kaffe, jobba, passa tider, bära runt på tunga böcker och samtidigt hålla mig vid liv. Går det? Kan jag?
Klart som fan. Och misslyckas jag? Ja, då har jag alltid en burk full med pärlor att göra armband av.
Du, det här går nog bra.
Och om inte, nej, då gör det väl inte det då.
Ja, jag vet, det är dags att skaffa en ny blogg.
Kanske. Så okänsligt många kansken. Inga Ja:n. Inget Nej.
Kanske får jag spratt och hoppar av?
Kanske packar jag ihop ett par väskor och drar till Rio om två år?
Kanske skrattar jag samtidigt som jag gråter?
Kanske är hen lite kär i mig?
En sommar med några muminmuggar vin och alldeles lagom många burkar Nutella. Vingliga ben. Självsäkra steg. Flera mil sprungna i nötta gympaskor. Glitter och frysta bär. Kalla sjöar och fuktigt grus mellan tårna. Slitna fotsulor och oändliga skavsår. Några skratt och ett par spyor. Havregrynsgröt och punkfestival.
Jag är ganska ful men hade väl något att erbjuda som ingen annan hade.
Kanske får jag spratt och hoppar av?
Kanske packar jag ihop ett par väskor och drar till Rio om två år?
Kanske skrattar jag samtidigt som jag gråter?
Kanske är hen lite kär i mig?
En sommar med några muminmuggar vin och alldeles lagom många burkar Nutella. Vingliga ben. Självsäkra steg. Flera mil sprungna i nötta gympaskor. Glitter och frysta bär. Kalla sjöar och fuktigt grus mellan tårna. Slitna fotsulor och oändliga skavsår. Några skratt och ett par spyor. Havregrynsgröt och punkfestival.
Jag är ganska ful men hade väl något att erbjuda som ingen annan hade.
-
I'm not quitting. But if I move I will break.
Det är lättare att inte sakna dig när du är dum.
Nej, rubriken har ingenting att göra med inlägget. Allt är i sin ordning med andra ord.
Jag vet inte vad jag ska säga. Sommardagarna försvinner. Jag har varit i Italien, ätit absurt många pizzor, känt att livet är underbart, gråtit tills kudden inte gått att sova på, varit på landet, plockat blåbär, ätit blåbär, letat jobb, varit skeptisk, letat efter någonstans att bo, druckit vin, åkt rullskridskor, bokat biljett till Manchester, hittat någonstans att bo i augusti, varit tyst, pratat, tappat bort mig, hittat tillbaka, tappat bort mig igen, sytt en klänning, varit med vänner, klättrat i träd, velat plocka blommor, hoppat studsmatta i Vasaparken, hängt vid Odenplan mer än en gång, cyklat i skogen i spöregn, ritat fjärilar, velat plocka mer blåbär, bakat blåbärspaj (och ja, det var ett himlans tjat om dem där blåbärena), badat och njutit av det, blivit lite förtjust i badstugor och gröna berg med slott på, inte alls läst så mycket som jag önskar och så vidare.
Nu då? Nu är jag mest rädd över att behöva bli vuxen, på riktigt. Om mindre än två veckor flyttar jag till en mindre lägenhet tillsammans med en vän. Det kommer att bli mycket makaroner och ketchup. För att inte tala om att sno salt och peppar på McDonald's. 19de våningen. Tvål och tvättmedel har jag lånat av mamma. Några koppar och en sked har jag sedan tidigare. Jag ska täcka väggarna med det som kallas liv. Äh, hur svårt kan det vara?
Har sovit alldeles för få timmar de senaste dygnen så nu får jag lov att önska er en god natt.
Jag vet inte vad jag ska säga. Sommardagarna försvinner. Jag har varit i Italien, ätit absurt många pizzor, känt att livet är underbart, gråtit tills kudden inte gått att sova på, varit på landet, plockat blåbär, ätit blåbär, letat jobb, varit skeptisk, letat efter någonstans att bo, druckit vin, åkt rullskridskor, bokat biljett till Manchester, hittat någonstans att bo i augusti, varit tyst, pratat, tappat bort mig, hittat tillbaka, tappat bort mig igen, sytt en klänning, varit med vänner, klättrat i träd, velat plocka blommor, hoppat studsmatta i Vasaparken, hängt vid Odenplan mer än en gång, cyklat i skogen i spöregn, ritat fjärilar, velat plocka mer blåbär, bakat blåbärspaj (och ja, det var ett himlans tjat om dem där blåbärena), badat och njutit av det, blivit lite förtjust i badstugor och gröna berg med slott på, inte alls läst så mycket som jag önskar och så vidare.
Nu då? Nu är jag mest rädd över att behöva bli vuxen, på riktigt. Om mindre än två veckor flyttar jag till en mindre lägenhet tillsammans med en vän. Det kommer att bli mycket makaroner och ketchup. För att inte tala om att sno salt och peppar på McDonald's. 19de våningen. Tvål och tvättmedel har jag lånat av mamma. Några koppar och en sked har jag sedan tidigare. Jag ska täcka väggarna med det som kallas liv. Äh, hur svårt kan det vara?
Har sovit alldeles för få timmar de senaste dygnen så nu får jag lov att önska er en god natt.
