-
Varje vrak har sin egen skattkista.
En mycket utdragen månad utan snö och julglädje överhuvudtaget.
Jag vill aldrig mer göra någonting.
Hejdå världen och allt vad den innebär. Hej där Veggie Billys pizza och socker.
En positiv och mycket glad Mary.
Varför svarar jag inte?
Jag har precis blivit fri, precis gett mig ut i en underbar värld jag inte trodde fanns, precis insett hur fina saker och ting kan vara. Precis nu.
Jag har precis accepterat mig själv, precis mottagit den jag är och avfärdat den jag borde vara - enligt samhällets alla regler -. Precis nu.
Jag har precis släppt det som var sorgen, precis glömt, precis struntat i. Precis nu.
Och därför är jag så förbannat, jävla rädd att återigen känna hur det är att vara den gamla, slitna, ledsna skolflickan igen.
