Det är bara att acceptera att så är livet nu.
Ja, eftersom att jag vet att du tittar in här ibland vill jag bara säga hur mycket jag saknar dig, redan.
Ta hand om dig.
Det är bara att acceptera att så är livet nu.
Så, jag har medverkat i någon slags rockmusikvideo och det kan nog bli rätt grymt. Två intensiva dagar var det.
Och så har vi i STRD boutat mot varandra för första gången.
Det var fint.
Och imorgon är det midsommar - duh, om någon hade missat det -. Den ska tillbringas med fina vänner, vitt vin och sprite.
Hejdå.
Det är bara att acceptera att så är livet nu.
Och ja, det är väl som fan att jag ställer mig själv frågan hur jag kan känna någon som helst tillfredsställelse i situationen som är.
Jag menar. Jag har tagit slut på någonting som tagit mig tre år att bygga upp, jag har ingenstans att bo, jag har ingen säng, jag har typ inga pengar. Allt jag har är sex koppar och ett facebook-konto.
Det är bara att acceptera att så är livet nu.
Det är så jävla läskigt att vara tillfreds, för nu är jag helt plötsligt livrädd för att dö.
