thesandwichandthesandbitch

Ibland blir jag riktigt ledsen - idag är en sådan dag.
En sådan dag då jag bara vill sticka.
En sådan dag som jag borde chansa och bara dra.
En sådan dag då jag borde hitta någon att rymma med.
Jag är less på livet här.
Jag är less på allt jag gör.
Inget jag gör är inspirerande.
Ingenting jag gör inspirerar mig.

Visst, jag bor med världens bästa familj. Men jag känner mig förjävla beroende. Jag menar tänk den dagen jag bara vill vara ifred eller inte är den andres pusselbit längre - ALDRIG att jag flyttar hem igen. Var ska jag då ta vägen? Det finns inga dörrar någonstans. Instängd. Eller den dagen de inte vill ha mig längre.
Jag känner mig tom, ensam och helt åt helvete frustrerad över allting.
Jag blir dräpt av min egen frustration.

Säg att detta har ett slut.

/Sandbitch.