thesandwichandthesandbitch

Blev jag, Maria Alejandra Isaacs Cunningham, friad till av William Gummeson.
Jag må vara för ung och ni må tycka att det här inte är så spännande att läsa om.

Kvällen började hos William, vi skulle senare åka hem till hans kusin Josefin för att fira hennes tjugoårsdag. Jag, William, Lena och Christer for i bil hem till Bent - Josefins pappa - i Kungsängen. Väl framme var jag något så hemskt nervös över att få träffa Williams diverse släktingar, vad skulle jag säga? Hur skulle jag uppföra mig?
Hur som helst gick allt jättebra och alla var väldigt trevliga, förutom Williams farmor; hon är ljuvlig!
Jag och William drack förstås ingenting alkoholhaltigt så vi fick prova på en bubblande, alkoholfri, guldfärgad cider.
Efter cirkus trettio minuter bestämmer sig William för att visa mig husets övervåning - huset var för övrigt det mest underbara och vackraste hus jag tillmötesgått -. På övervåningen fanns inga människor och William bad mig vänta utanför toaletten vilket gjorde mig än mer nervös, jag ville inte att det skulle se ut som om jag snokade. När W. väl kommer ut drar han mig in till Bents stora rum med en spegelfondvägg, han sätter mig ned på sängen och jag blir undrande i ungefär tjugo sekunder innan han ställer sig på knä och uttrycker följande meningar:
William - Maria, jag är väldigt kär i dig. *Lutar sig emot mig med sin panna*
William - Vill du gifta dig med mig när jag blir stor? *Sträcker samtidigt fram sin hand som håller i en liten öppen ask innehållande en ring med svarta safirer* (Några dygn innan hade vi samtalat om just svarta, röda och blå safirer, om hur vackra de är)

Och hur galet allt nu än låter så kunde jag inte göra annat än svara:
Maria - Ja.

Jag är förlovad. Kvällen fortsatte med samma melodiska takt och jag var fylld av glädje och lycka. Jag log, jag ler och kommer att le hädanefter.

//The Sandbitch.