thesandwichandthesandbitch

Yes, nu har jag äntligen gett upp fysiken och dess upproriska lagar. Kan tyvärr inte ta in någon mer information - kvoten är fylld. Det sorgliga är väl att kvoten fylldes när jag egentligen hade cirkus fyra femtedelar kvar att lära mig; och som jag egentligen fortfarande borde ta lärdom av - men vetniva? Jag ger upp. Det känns bra det här. Eller inte. Men jag är tuff så jag får se till att ta mig samman och beat it up - så som på gamla goda tider -.

Gamla goda tider.. about that..
Alltså. Jag saknar min boxningskarriär så obehagligt mycket ibland. Typ nu. Typ denna vecka. Att slå är skönt, oavsett vad folk anser. Att bli slagen är kanske inte lika skönt, men det känns som att någon äntligen rycker liv i dig och det är vad jag behöver vid denna tidpunkt!
Fan vad grym jag var. Så jävla tuff. Så hård. Kall. Skoningslös.
Styrkan är obeskrivlig.
Ni undrar säkert: "vadå, hon hade ju börjat igen..?". Det är sant. Men jag kände aldrig att jag kom in i det som förr. Mitt tålamod tröt och min topshape kom aldrig mer tillbaka. Blev aldrig smidig. Stark. Och framförallt tuff. HårdMaria är borta och detta sörjer jag mer än alla jävla misslyckade prov i världen.


Ibland saknar jag den här bruden.


//The real Sandbitch.