thesandwichandthesandbitch

Ni vet sådana där skräckfilmer där offret närmar sig den stora tjocka metallgrinden (självklart på kvällen ute i en ödslig förort) som plötsligt öppnar sig väldigt långsamt...? Idag var det där offret jag, som vid vilken sekund som helst väntade sig att Mr.Texas chainsaw massacer skulle komma springandes ut ur buskarna. Idag var det med andra ord musikrepetition med armen på deras anläggning Ursvik.

Ursvik är landet far far away och för att ta sig dit tar man pendeln mot Bålsta till Sundbyberg. Därifrån tar man buss 504 mot Stora Ursvik och stiger av vid backstugevägen.Så varför berättar jag det här för er? jo det råkar ju vara så här: Vi (dvs min orkester) har en jääääääääääääääättestor spelning tillsammans med tre andra orkestrar(inkl. armens musikkår). "Projektet" eller vad man nu kan kalla det går i stort sett ut på att armen försöker ragga musiker inför framtiden, vilket betyder att dem är villiga att sänka sig till den nivå som vi dödliga faktiskt spelar på. Om ni föreställer er grekisk mytologi så är armen typ Zeus & Co. om vi andra är Herkules.

Anyhow, målet är iallafall att vi ska spela på deras premiärkonsert i Berwaldhallen! Spelningen(inte Berwaldhallen) är den 27 mars och eftersom att folk (Moa) nu tjatat i två år på att få följa med på en uppspelning så får den som vill nu chansen att göra det! :)


Det här är slutmålet för "projektet". Bilden är tagen från förra spelningen i
Berwaldhallen. Jag är killen i vit skjorta på första raden räknat längst från
vänster ;)
// The Sandwich