thesandwichandthesandbitch

Våren. Det är en märklig tid. Den river i mig.
Våren är vacker på ytan. Rå på insidan.
Den innehåller offentliga hemligheter.
Den har försökt ta livet av mig oberäkneliga antal gånger. Samtidigt som den undermedvetet hållt mig kvar.
Ett kontrollbehov som inte längre tillfredställs.
Inget vasst.
Inga piller.
Ingen svält.
Inget borttagande.

Bara ett tomt, rynkigt, kliande skal.

Nu ska jag sova.