thesandwichandthesandbitch

Borde.
Ett ord som förföljer mig jämt - jag längtar efter dagen då det låter mig vara ifred.
Jag borde studera franska nu.
Jag borde inte sitta här vi datorn med Let's Dance i bakgrunden (inte jag som kollar, lovar!).
Jag borde vara ute med Derbytjejerna denna underliga kväll; lat och gammal är jag som var för trött.
Jag borde vara disciplinerad och lydig.
Jag borde gå och duscha (jag luktar rutten kringla).

Nog om borden - jag dumpar dem nu.

Matematiken är svårare än någonsin (eller så är det bara jag som tycker om att ligga efter och få klaga lite), människorna däri är än svårare att hanteras med utan att drivas till galenskap och näej, imaginära tal och polynomekvationer och sådant är inte min  grej. Faktum är att jag går omkring hela dagarna och längtar efter mina derbytjejer som alltid är så positiva och fina; synd är bara att tröttheten, plugget och annat töntigt tar tiden ifrån mig.

Jag har dock kommit på en lösning, eller i alla fall ett lindrande medel, på all världens ångest. Det är så enkelt som att låtsas att man är någon annan när man drabbas av panikångestbajs.

//Gamla, hederliga Sandbitch.

(PS. Ja, jag är medveten om att rubriken inte har en minsta vindpust med inlägget att göra, fast om jag uttrycker mig såhär: det var en väldigt fin dag med min bästa vän.)