En liten sak om vår kemi lärare.... Conny Krokodil









...han ser och hör allt!

/The Sandwich

topofthemountainornot.

Hör och häpna: The Sandbitch är sjuk. Fan. Inte sista veckorna. Rätt åt mig.

/The coughing Sandbitch.

Cpet, Pistolen och Mackan har invaderat bloggen!

Senaste tiden har en enda frågan ställts i mitt huvud gång på gång - it seems to never end! -: Vad hände där?!
Det spårar och inte lite heller.
Frågan upprepades även idag när jag checkade in vår alldeles egna hemsida - som för övrigt inte verkar så egen längre -. Vi har blivit invaderade av förortspistolen och klassens egna lilla CP. Och det var inte lite flummigt. Jag chockades även över hur tidigt dem skrev sina små meddelanden till omvärlden; hur kan man vara så sjukt borta med vinden så tidigt?! Jag vill nog inte ens veta hur dem var senare på dygnet..
Holy.

/The Sandbitch. RAWR.


No pain No gain

Som delägare till den här bloggen känner jag att det är dags för mig, The (ONE ´N´ ONLY) Sandwich att göra en comeback... Så då kan man undra varför CP och Erik the Gun har skrivit i min och the Sandwbitchs blogg? Jo saken är så att vi som hittills kallat vårt projekt SÖMN (Yeah!about that....) har spenderat natten tillsamans i Västertorp hemma hos Herr Höglund där vi genomfört en rad olika tester och experiment kontinuerligt under hela dygnet. Låter kanske inte så illa men när testena tar ca 30 minuter att genomföra och att lägga in alla värdena i tabeller tar 15 minuter blir det ganska långrandigt efter tag. MEN huvudsaken är att VI KLARADE det och nu har kommit väldigt långt på projektarbetet. Jag känner dock verkligen inte för att göra om experimentet inom en snar framtid^^

Juste, det var inte bara jobb o slilt utan också jäkligt kul! Som också Maria påpekat så har vi driftat iväg lite från vårt ursprungliga syfte med bloggen...nämligen "Dagens Citat". Tyvärligt nog blev de sjukt roliga citaten från natten extremt tråkiga när flummigheten släppte på morgonen.

Anyway... just nu har jag lyckats ta mig hem från röda lnjen (en utmaning när man hela tiden somnar på tunelbanan) och jobbar för tillfället på att inte somna, har ju tränat på det hela natten så borde ju lyckas några timmar till xD

Vad som behövs för ett lyckat projektarbete:


Vinyl 107,1 med julmusik


En bra julfilm (den här var tyvärr riktigt dålig trots Jim Carrey)


Onyttigt mycket pizza!


// En trött Sandwich

Ondskan

Nu var det min tur att sitta här och filosofera.

I vår närhet finns det en ondska som är mer grym än handlingen att stjäla godis från ett barn eller inte låta Markus säga var hans tandläkare finns.
Denna varelse borde inte ha rätt till att förtära pepparkakor men den gör det ändå..
Namnet på denna varelse är Grinchen och Erik the Gun är, just det, Grinchen! Gång på gång under dagen har han massakrerat alla förslag som har med julen och julstämningen att göra och efter det så vill han ändå ha sin dos av pepparkakor.

Hans händer stoppade just in en pepparkaka i dess käke.
Julen är över...



//CP som gillar julen


Tankar från den sömnlösa förorten

Till och med 08:00 ska vi vara vakna. Det är mer än 9 timmar kvar. Sitter och filosoferar. Vi är långt ute i förorten, jag längtar tillbaka, tillbaka till ängsmarker jag själv känner mig hemmastadd i. Skarpnäck, skarpnäcks fina idyll en sommareftermiddag. Min lilla älskling brukar befinna sig där med sitt söta uppenbarandra. Jag tänker, tänk om.

Det är höst. Snart sommar.

Pepparkakor förtjänar en större plats i svenska familjers hjärtan, det har en fin smak på smaklökarna. Typ som broccoli.

Jag har ett Sprite-lypsyl. Sprite som i Sprite. Det luktar bikarbonat. Jag saknar min lilla älskling, hon väckte mig 04:30 i natt, det var mysigt.
Jag vill ha en till pepparkaka, fast då måste Christian skriva det känns onödigt.
Min mobiltelefon sjunger på sista versen, saknar du mig jag saknar dig. Fin lugg.

mobilminiräknare är bra att ha ibland, ibland kan man skriva med dom. Saknis - LPM LPM.

Erik the Gun

tråkigrubrikjagvet.

utbytt.

//A kind of Sandbitch.

När jag ändå är på gång liksom..

Vi har varit väldigt dåliga på att skriva dagens händelser och citat - det var ju därför bloggen startades från första början -. Markus detta är en hint till oss båda.


I vilket fall som helst satt jag och William framför Markus och Christian under vår å så minnesvärda mentorstid - behöver jag ens utveckla det? - och halvdrömde när ett skrattanfall bröt ut mellan oss i och med följande mening:

Markus - "Christian, vet du att dina initialer är CP?"

Och nu började jag skratta hysteriskt igen. Jag har nog ganska dålig humor ändå. I blame Conny, vår befriare, för det.

Men sen kom jag på att.. du Markus.. dina initialer är inte heller så smickrande ;)

/The Sandbitch som måste plugga men inte kan.


Shoobree.

What comes before part B? Tell me people.
Nu är bioteknikprovet (vad hände där?!) avklarat vilket innebär att jag måste börja ta itu med tusen andra ting. Typ franskafysikfilosofibiokemiprojekt. Give me an amen.

Jag saknar Göteborg och jag vet att Göteborg saknar mig också.

Den senaste helgen innehöll kortfattat:

- Minst tolvtimmars bussresa - yes we know Frida, alla har inte råd med flyg -.
- Ett fantastiskt hotell med: ja, kan det ha varit världens snyggaste och rymligaste fönster?
- Frukost med Crunchymussli (det uttalas faktiskt så!) - ni vet ju allt om min förkärlek till dessa små, krispiga bitar.
- Shopping i massor.
- Köld som ville göra mig både döv och fingerlös.
- Fet mat som innerst inne bara ville det bästa för mitt välmående.
- INGET studerande överhuvudtaget.
- Stor säng som jag var väldigt nära på att packa ned för att ta med mig till Stockholm. Nu vet jag vad njutning är. For real.
- Spårvagnar + Maria = ingen bra kombination.
- *Upp för hela avenyn letandes efter ett bra matställe; tomt överallt* *Hittar inget* *Når avenyns slut* *Börjar vandra ned igen och bestämmer mig för att sluta vara så kräsen* *Allt fullt, ingen plats* YES. Men än dock, det var härligt.
- Gick upp för ett mindre berg på lördagen. Vackert och kallt och halt.

Helgens låt (ursäkta den kassa ljudkvaliten):



/The Sandbitch.

Näe, alltså nu får det vara nog..

... inte ska Foki komma här och smutskasta min och Mackans blogg inte.


Det är i varje fall väldigt skönt att veta att det finns fler som jag där ute i världen:


/The Sandbitch.

En liten incident i Göteborg bara..

*Jag går lite som vanligt ostyrt över gatan och en spårvagn kör nästan ihjäl mig*
Göteborgare på andra sidan vägen - "Ah, dessa stockholmare.."
Jag - "Det är inte mitt fel att tunnelbanorna går under marken i vår stad ;)"

/The Sandbitch.


die.

Jag håller seriöst på att få ett sjukt JÄVLA SAMMANBROTT!. Jag faller sönder i aska och gråter snart av galen ångest.

Make a wish when your childhood dies.

Yes, move your body when the sunlight dies.

Fan att jag har tappat bort adressen till henne. Ni vet, den där tjejen. Hon som jag glömde någonstans på vägen. Jag har ingen aning på vilken gata vi befann oss när vi abrupt skildes åt. Vilken stad eller land. Hur ska jag då hitta henne igen?! 118 100?

Osammanhängande inlägg som vanligt.

Irritationsmoment # 1. Conny säger att vi elever nuförtin' får allt serverat på silverfat. My ass. Behöver jag säga mer? (om det vore så hade jag bannemig haft ett liv, right?!)

Irritationsmoment # 2. Två fyfanfördem personer på filsofin. OMG. Vid sådana här lägen.. är det synd att vi bor i Sverige.

Irritationsmoment # 3. Jag ska gå och laga middag till familjen Gummeson om 5 minuter. Tror ni inte jag kommer faila sönder och somna på plattan eller något? (Är sjukt trött; sovit typ 4-5 timmar per natt i 2 månader)

Irritationsmoment # 4. Vadfan hände på biotekniklektionen idag?!

Irritationsmoment # 5. Vad är grejen med vår nya fyskilärare och hans fixidé att ha saker och ting på engelska (Okej, tio synonymer för balansvåg på engelska nu! ellernåt); vadå för att ämnet är inte tillräckligt flummigt redan och han är sjukt bra på att förklara, eller vad?!

Måste gå och ställa mig vid spisen. De kom hem nu.



//The Sandbitch. 

Och så har man kommit tvåa i en ryttartävling

Dagen har spenderats på Forsgård ute i Hanninge för att se på hästtävling. Eftersom jag inte direkt är en hästkille, fram tills idag dvs, så var det väll med måttligt nöje som jag åkte dit. Anledningen var att min farbror, min far och några andra skulle värma upp publiken inför den stora tävlingen genom att ha en liten sorts spex tävling. Min farbror skulle vara utklädd till indian och eftersom att varken han eller min far har ridit på ett bra tag hade hela gårdagen ägnats till att reta dem två med att jag skulle filma.

Sittandes på en fullsatt läktare med kameran i högsta hugg så kommer då min kära far småspringandes ut på banan och säger:

 

”Markus! Kom skynda dig! Det behövs en ryttare till men du kanske måste rida baklänges.”

 

Lika snabbt som han dykt upp försvann han, och vad gjorde jag…? Hoppa såklart ner på banan och följde efter. Tänk er nu att det enda sammanhanget jag har suttit på en häst är någon enstaka gång på ett zoo(när jag va 5 år) och hemma hos min bror. Det har alltid vart någon som lett hästen samtidigt så pulsen steg drastiskt...

 

När jag kommer ut till stallet så tilldelas jag hästen Tor, en isländsk häst som var minst lika lång som mig och sen bar det av till uppvisningshallen. Efter en förvånansvärt smidig uppsittning började spektaklet först med en presentation och därefter själva tävlingen. För er som tänker att ridning ser ganska enkelt ut när Clintan eller Arn gör det i filmena så kan ni ta och glömma det ;-)

Det finns varken gas/broms eller ratt! Istället får man en tygel, två stigbyglar och en instruktion på 30 sek hur man ska sitta samt få hästen att springa fort dvs i trav. Med tanke på omständigheterna gick det riktigt GRYMT!! En liten komplikation uppstod när Tor(hästen) kände för att äta upp dekorationen som omgav domarna och möblera om lite pinnar som visade vart man inte skulle rida men annars gick det awesome och var sjukt kul. Jag kom t.o.m på delad andra plats! förvisso baserat mer på stil och mutor snarare än en god ridteknik.

 

 

Tyvärr så blev de flesta bilder extremt suddiga

Rider man barbacka får man skylla sig själv..

 

// The Sandwich


En el mundo hay cosas bonitas y un par de tragedias

Åhgud, vad jag älskar att jag kan så många språk. Att jag förstår. Att jag kan ta in. Att jag sakta men säkert kan lära mig att prata flytande. Att jag vågar ta för mig på de språk jag vet att jag kan där inne någonstans.

Jag är mina föräldrar evigt tacksam. Tacksam för att ni varje hevla torsdag eftermiddag - när alla mina vänner för övrigt skulle gå till centrum och hänga med de snygga killarna - tvingade mig till modersmålsklassen och där jag fick sitta tre timmar. För jag skulle bannemig lära mig spanska från grunden! Spanska it was. Hemma också. Nu i efterhand.. vet jag att jag kommer vara er för evigt tacksam.

Och tack mamma för att du hittade en italienare till styvpappa; för nu kan jag kommunicera på italienska också.

http://www.youtube.com/watch?v=DqYDg7sTVig

//The Sanbitch som är skitoteknisk och inte kan klistra in en video.

Fader Jord du.

Jag minns den dagen vi hade målat om köksbordet i vårt alldeles egna Vallavägen 51 grönt, mörkt grönt; du sade att den färgen kunde göra en lycklig. Den följande dagen ordnade du frukost åt mig och mor som dukades fram i det prydligt inredda vardagsrummet - mammas egna utrymme med en bh här och en luddig tjocktröja där men ändå så otroligt vackert -. Smaken av äggröran, av de rostade vitfranskorna, av den kalla mjölken och av era leenden finns kvar i det utrymmet som i all evighet kommer att förbli oförstört.
När sedan bordet äntligen torkat lyfte du upp mig på det och jag sade att såhär stor skulle jag bli; lika lång som du. Ståtlig och fin. Inget minne - inte ens från gårdagen - är så tydligt som detta. Och nu har dagen faktiskt kommit då jag vuxit och är minst lika lång som jag var den dagen på bordet. Tiden sprang ifrån oss såsom jag springer ifrån den nu.
Det är en synd att det krävs en dag i Fars namn för att jag ska yttra dessa ord: jag älskar dig, pappa.

//Maria Alejandra Isaacs Cunningham.


"Working 9 to 5..."

Jag lever än! men det är knappt...
Den här veckan har varit insane in the brain, ett biologiprov (som jag faktiskt röstade för att vi skulle ha på måndagen -whaaat?!), ett matteprov, en engelska redovisning + ett kemiprov på måndag. Vad hände egentligen med att trean skulle vara chill !?!?!

Så vad har hänt sen sist? Jo följande:

  • haft ett höstlov som vart minst lika hektiskt som skolan - väldigt mycket roligare dock.
  • Jag har börjat på en teorikurs på Dahlens körskola - dags att ta tag i det här med körkortet! - vill ju köpa min impala 69 så småningom (A)
  • Dansat på Halloween swing camp, arrangerat av SSS(SwedishSwingSociety(dvs DANS!...)) vilket va awesome! vi hade lärare från USA, Australien, Spanien och såklart Sverige.
  • Avslutat min grymma prao(elr praktik som andra föredrar att säga xD) på Karolinska Institutet. Längtar redan tillbaks dock^^ lite drygt 7 år tills jag kommer tillbaks dit (iallafall som anställd)
"And that's the way cookie crumbles"

Om ni inte har något för er den 4 december så har Harlem Hotshots en show på Chicago! främst till er som inte har facebook, biljetter beställs på chicago75.se

// The Sandwich

does it ends now.



/RAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWR!


"Climbing may be hard, but it's easier than growing up."

På den naturvetenskapliga linjen på Kärrtorps gymnasium ser man väldigt seriöst på sina studier och därför var de ihärdiga idrott B pojkarna, dvs jag, Sahlin och Tobbsson, och "pluggade" på Karbin både igår och förrigår. Till tränare fick vi inga mindre än systrarna Salomonsson! Träningsverken från i måndags var egentligen tillräcklig för att jag skulle stannat hemma men eftersom det är så himla roligt så körde vi på tisdagen också.
Efter klättringen var tanken att det skulle bli utgång men i brist av sällskap begav jag mig tillsamans med herr Höglund för att spela biljard på Hornsgatan. Det var riktigt sweet! Om ni tänker er ett 80-tals hak fullt med hotfulla skinnjackstyper och allting inklusive musiken stannar till när du kommer dit... och alla stirrar på en. Ett sånt ställe var det.
Efter en stund kom Tobbsson och biljardkvällen som vi tänkt skulle sluta runt elva höll på till ca halv två. Nu tänker ni säkert att tunnelbanorna slutat gå vid den tiden på dygnet vilket de också hade, men efter en faktiskt väldigt trevlig promenad kom till Gullmarsplan där det som tur va gick bussar lyckade vi ta oss hem.

















THE END

// The Sandwich


Show me som attitude.

He told me: "You'll be a doctor; all you have to change is everything you are."

/The Sandbitch.
S.O.B. - som inte står för sonofabitch utan för Söderortenbre.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0