thesandwichandthesandbitch

Våren. Det är en märklig tid. Den river i mig.
Våren är vacker på ytan. Rå på insidan.
Den innehåller offentliga hemligheter.
Den har försökt ta livet av mig oberäkneliga antal gånger. Samtidigt som den undermedvetet hållt mig kvar.
Ett kontrollbehov som inte längre tillfredställs.
Inget vasst.
Inga piller.
Ingen svält.
Inget borttagande.

Bara ett tomt, rynkigt, kliande skal.

Nu ska jag sova.

Igårkväll genomgick nattklubben Rose en förvandling som förde dess gäster tillbaka till 20-talets glamour med allt vad det innebär (förutom musiken som tragisk nog inte var från 20-talet). Anledningen till spektaklet var SP3B:s studentskiva med tema Glamour och 20-tal. Nästan alla som besökte klubben såg ut som på bilden ovan, GRYMT tema med andra ord!:D Jag kom i sällskap med dessa två obeskrivligt vackra damer som dressat upp sig i sann Charleston-anda.











Den traditionella white trash bilden ;)









Yours Sincerely

The Sandwich

Det går så jävla bra nu. I alla fall utanför skolan.

//MousetrapperMary.

Borde.
Ett ord som förföljer mig jämt - jag längtar efter dagen då det låter mig vara ifred.
Jag borde studera franska nu.
Jag borde inte sitta här vi datorn med Let's Dance i bakgrunden (inte jag som kollar, lovar!).
Jag borde vara ute med Derbytjejerna denna underliga kväll; lat och gammal är jag som var för trött.
Jag borde vara disciplinerad och lydig.
Jag borde gå och duscha (jag luktar rutten kringla).

Nog om borden - jag dumpar dem nu.

Matematiken är svårare än någonsin (eller så är det bara jag som tycker om att ligga efter och få klaga lite), människorna däri är än svårare att hanteras med utan att drivas till galenskap och näej, imaginära tal och polynomekvationer och sådant är inte min  grej. Faktum är att jag går omkring hela dagarna och längtar efter mina derbytjejer som alltid är så positiva och fina; synd är bara att tröttheten, plugget och annat töntigt tar tiden ifrån mig.

Jag har dock kommit på en lösning, eller i alla fall ett lindrande medel, på all världens ångest. Det är så enkelt som att låtsas att man är någon annan när man drabbas av panikångestbajs.

//Gamla, hederliga Sandbitch.

(PS. Ja, jag är medveten om att rubriken inte har en minsta vindpust med inlägget att göra, fast om jag uttrycker mig såhär: det var en väldigt fin dag med min bästa vän.)

Japp, såhär gick det för mig när jag försökte plugga biologi i nian. Jag har inte alltid varit världens flitigaste elev. Du, man behöver inte alltid känna att man kommer klara det. Efter denna dag hade vi det åhsåefterlängtade provet och det kändes lite skevt men när läraren var klar med rättningen hyllade han mig och Emelie (hon på bilden) inför klassen för att vi gjort så bra ifrån oss på fördjupningsfrågan.. Faktum var att jag improviserat vilt och gissat mig igenom halva uppgiften - det blev mer en cool story än ett riktigt svar -. Jag trodde att han skämtade först men det gjorde han inte. Kunskapen ligger i att vara egen. Det blir inte mer än fel, förhoppningsvis.

Nu borde jag verkligen gå och plugga mig fördärvad, men vet du vad? Jag ska vara lite egen igen.

//MousetrapperMary 29.

Hello people!
Återigen har jag lyst med min frånvaro så följaktligen kommer nu ännu en update a la Barkus. MEN jag ska bättra mig!... så småningom.

Vecka 11

·         Bioteknikplugg??…Eller inte (prov på tisdag v.12)

·         Lyckad lindy hop audition?? HELL YEAH!!!

Vecka 12

Måndag(studiedag): Bioteknikplugg??...Njae

Tisdag:

23:45 - försöker sova

00:16 - Somnar

04:30 – klockan ringer

05:15 - Bioteknikplugg

06:40 – i skolan

06:45 --> 09:24 - ännu mer bioteknikplugg!!!

09:25 – Bioteknik prov…Resultat?? Awesome!(förhoppningsvis iallafall)

And that ladys and gentlemen is how you”sista minuten pluggar” ;-)

Nu är det bara en studentskiva att klara av innan det här dygnet är slut, TAGGA!

// The Sandwich

Ohyes! Igår hade jag och andra rookies minimumskillstest, vilket kortfattat innebär att dem testar en om man är redo att gå från en rookie/freshmeat till en rollergirl som får träna med dem "stora tjejerna", samt att man får delta i scrimmages (mindre matcher)! Och gissa vad, I made it! Så numera är jag en rollergirl, det känns mäktigt.

Efter skillstestet fick de som orkade träna lite med laget och det var hevligt läskigt och spännande. Nu känns det verkligen att man klivit ur trygghetszonen. Nu ska man inte vara försiktig längre. Nu ska man vara på sin vakt HELA tiden.




//MousetrapperMary.

//The Sandbitch.

"Half of life is fucking up, the other half is dealing with it"



MousetrapperMary.

Eftersom att Markus helt och hållet tydligen vägrar att backa upp för mig när jag är helt omotiverad och allmänt less på allt (till exempel på att blogga) så antar jag att jag får ta mig i kragen.. ännu mer.

Mitt liv består dessa blåsiga vårdagar av:

• Rollerderby.
• Pluggpluggpluggboringboringboring.
• Irriterande människor jag helst av allt skulle vilja slå in huvudet på.
• Omtänksamma människor jag helst av allt skulle vilja ligga och kramas med hela dagarna.

Eller det där blev ju tråkigt, vi gör så här istället - saker som hänt under tiden då bloggen ignorerats:

• Vunnit mitt första försök som jammer (andra gången var svårare då det var sjukt många fler blockers som byggde en grymt hård mur, shithevlaomöjligt.).
• Stora blåmärken på knän och armbågar, små blåmärken på armar och hakan (?).
• A lot of Derby Love. Jag kan nästan uppriktigt säga att jag älskar alla människor där. Underbara sötnosar.
• Dinner in the Dark - det var spännande och helt awesome att servitörerna var blinda!
• Alla rätt på första MatteEprovet. Big smile on that.
• Gett upp historian (and I'm like whatever).
• Umgåtts med Moder Jord och syskon i mammas nya (jättemysiga) lägenhet.
• Fått jobb på studdybuddy.
• Dubbeldejt hos Mattias med Frida och William såklart. Traditioner är till för att upprepas.
• Varit/är oerhört besviken på världen och människorna i den.

Nästa fredag är det My Chemical Romance på Hovet och dagen därefter fyller jag och William ett år som förlovade.

//The Sandbitch.

Idag & imorgon är jag ledsen.

/The Sadbitch.