thesandwichandthesandbitch

Jag är en poetisk konstnär och en konstnärlig poet.
Säljer mina tavlor på slitna broar.
Läser upp mina texter för de som vill lyssna, för de dystra och för de drömmande varelser som längtar till något bortom verklighetens horisont.
Jag bor tillfälligt mitt i Moskva; jag trivs i min alldeles egna lägenhet.
Ibland saknar jag självklart Påskön. Men jag överlever.
Jag har en fin pojkvän med glasögon och hög pälsmössa (ej i riktigt päls).
Vi tycker om tekvällar med kakor & morötter.

På återseende
Er dam i Moskva

"When you stand at the edge of a cliff, jump to fly, not fall"





/The Sandbitch.

Hej folket. Blev just inspirerad av Moa att ta itu med ett blogginlägg som jag haft i tankarna i minst en vecka nu.

Jag har uppgivet kommit underfund med att jag aldrig kommer bli något speciellt. Sedan barnsben har jag velat bli någonting stort - ni vet, liksom HUGE och framgångsrik -, kanske var det allas förväntningar som fick det att bli min dröm?

Men nu, när jag tänker på det.. så inser jag sakta att jag kommer nog aldrig bli en duktig läkare, en snygg tandhygienist, en begåvad poet, en fantasifull konstnär, en tuff proffsboxare. Jag befinner mig i ett stadium i livet då jag fastnat och nu känns det som att jag är fast för all evighet som denna vanliga människa som vill vara annorlunda. Jag är inte missnöjd och jag har kommit fram till att det finns en mängd olika saker jag vill åstadkomma innan min grav grävs eller min ugn värms upp.

Jag påstår inte att jag tänker ge vika och låta mitt miserabla psyke smula sönder mig. Psykisk instabilitet är vad jag lider av och jag har flertal gånger kommit på mig själv med att gråta av ingen riktig orsak de senaste veckorna. Tårarna går inte att hindra när frågorna väl börjat ställas i mitt huvud. "Vad gör du här?", "Vem har fått dig att bli såhär?", "Var är din familj?", "Varför är du så feg för?", "RYM, det är din sista utväg", "Varför utsätter du dig för det här när du egentligen vill göra något i exakt motsatt riktning?".

Det är förmodligen alla hormoner i min kropp som fått spader. Samtidigt som det känns smått buttert existerar det en vacker sida i livet ändå. Revolutionärt. Jag har vågat släppa taget, kontrollfreaket Maria har börjat svikta, glass är gott och jag dricker minst 33cl Cola Zero per dag.

Och vad som är än mer *synonym för vacker* är min allra käraste William. Honom ska jag leva livet ut med.

Tack för mig.

/The Sandbitch

Snart är det sommar… efter allt plugg dvs

Idag är det en typisk pluggdag, vilket i stort sett betyder att man inte pluggar fast att man iallafall har dåligt samvete för det ;)

Anyway, idag fick vi uppleva Tobbsons nya stil... =)



// The Sandwich

 

Känner att jag tappat greppet lite om allt. Verkligen allt. Orkade inte ens försvara mig på boxningen igår vilket resulterade i att min motståndare blev irriterad och jag fick spö. Som om det inte räckte med skolans snärtande piska.
Är antiallt dessa dar. Och för första gången i mitt liv har jag satt upp en stoppskylt och tänkt sådant som innan varit förbjudet i min "perfekta" värld som jag byggt upp, den äckliga fasaden:
- Vänta vänta... jag bryr mig inte.
- Dö, jag tänker inte gå dit. Jag vill inte och därför tänker jag fortsätta sova.
- Jag skiter i om den där läraren börjar ogilla mig från och med nu.
- Jag tänker fan inte vara perfekt för att du kräver det.
- P.A.L.L.A. Mitt liv går ut på mer än det här jävla matteprovet.
- Vi lever i ett sadistiskt samhälle.
- Fan vad jag borde bry mig om något annat nu och inte sitta här och läsa något som är totalt VÄRDELÖST!

Hejjagärlyckligpiggochpositiv!

Moa, jag tror jag känner igen mig i dig. Du är också den där typen som vill något annat många gånger känns det som.

Igår söndag var en sjukt skön dag(borträknat att jag nu faktiskt hatar litteraturhistoria). Först städade jag med scouterna från 09 till 13, därefter blev det smoothies i solen med frida =)



Idag är det däremot pluggpluggplugg...
//The Sandwich

Bounce
Bounce är en dansgrupp på ca åtta personer som under tio år dansat, de flesta danser, och gjort olika shower.
"The Last Bounce" var deras sista show som de dansar i tillsamans, anledningen till att de ska sluta är typ att dem börjar bli gamla.

The Last Bounce
fem dagar innan showen hade jag knappt en aning om vilka bounce var...nu har jag det! Gick en gång till dagen efter. Det går knappt att beskriva, det var helt enkelt sjukt bra! Det inleddes med att bounce anklades av en kille från parlamentet och försvarades av markolio. Sedan följde en sorts rättegång och delar av alla tidigare dansshower visades/dansas upp... Gökboet, The Score(Brodwayshow typ),Rot m.m.

Efter ungefär halva showen spelas Michael Jackson-dansen i på plattan (i somras gjorde Bounce tillsamans med 300 dansare beat dansen på plattan) upp och efter 2 minuter fryses klippet och dansen fortsätter på scenen istället. Några minuter senare reser sig en hel publiksektion upp och gör en jätteavancerad dans som avslutas i en våg.

Last bounce - Spotify

Beat it dansen...





Publikdansen
/


Dansen från "Gökboet" (filmen där Jack Nicholson hamnar på ett mentalsjukhus)