Näe, alltså nu får det vara nog..

... inte ska Foki komma här och smutskasta min och Mackans blogg inte.


Det är i varje fall väldigt skönt att veta att det finns fler som jag där ute i världen:


/The Sandbitch.

En liten incident i Göteborg bara..

*Jag går lite som vanligt ostyrt över gatan och en spårvagn kör nästan ihjäl mig*
Göteborgare på andra sidan vägen - "Ah, dessa stockholmare.."
Jag - "Det är inte mitt fel att tunnelbanorna går under marken i vår stad ;)"

/The Sandbitch.


die.

Jag håller seriöst på att få ett sjukt JÄVLA SAMMANBROTT!. Jag faller sönder i aska och gråter snart av galen ångest.

Make a wish when your childhood dies.

Yes, move your body when the sunlight dies.

Fan att jag har tappat bort adressen till henne. Ni vet, den där tjejen. Hon som jag glömde någonstans på vägen. Jag har ingen aning på vilken gata vi befann oss när vi abrupt skildes åt. Vilken stad eller land. Hur ska jag då hitta henne igen?! 118 100?

Osammanhängande inlägg som vanligt.

Irritationsmoment # 1. Conny säger att vi elever nuförtin' får allt serverat på silverfat. My ass. Behöver jag säga mer? (om det vore så hade jag bannemig haft ett liv, right?!)

Irritationsmoment # 2. Två fyfanfördem personer på filsofin. OMG. Vid sådana här lägen.. är det synd att vi bor i Sverige.

Irritationsmoment # 3. Jag ska gå och laga middag till familjen Gummeson om 5 minuter. Tror ni inte jag kommer faila sönder och somna på plattan eller något? (Är sjukt trött; sovit typ 4-5 timmar per natt i 2 månader)

Irritationsmoment # 4. Vadfan hände på biotekniklektionen idag?!

Irritationsmoment # 5. Vad är grejen med vår nya fyskilärare och hans fixidé att ha saker och ting på engelska (Okej, tio synonymer för balansvåg på engelska nu! ellernåt); vadå för att ämnet är inte tillräckligt flummigt redan och han är sjukt bra på att förklara, eller vad?!

Måste gå och ställa mig vid spisen. De kom hem nu.



//The Sandbitch. 

Och så har man kommit tvåa i en ryttartävling

Dagen har spenderats på Forsgård ute i Hanninge för att se på hästtävling. Eftersom jag inte direkt är en hästkille, fram tills idag dvs, så var det väll med måttligt nöje som jag åkte dit. Anledningen var att min farbror, min far och några andra skulle värma upp publiken inför den stora tävlingen genom att ha en liten sorts spex tävling. Min farbror skulle vara utklädd till indian och eftersom att varken han eller min far har ridit på ett bra tag hade hela gårdagen ägnats till att reta dem två med att jag skulle filma.

Sittandes på en fullsatt läktare med kameran i högsta hugg så kommer då min kära far småspringandes ut på banan och säger:

 

”Markus! Kom skynda dig! Det behövs en ryttare till men du kanske måste rida baklänges.”

 

Lika snabbt som han dykt upp försvann han, och vad gjorde jag…? Hoppa såklart ner på banan och följde efter. Tänk er nu att det enda sammanhanget jag har suttit på en häst är någon enstaka gång på ett zoo(när jag va 5 år) och hemma hos min bror. Det har alltid vart någon som lett hästen samtidigt så pulsen steg drastiskt...

 

När jag kommer ut till stallet så tilldelas jag hästen Tor, en isländsk häst som var minst lika lång som mig och sen bar det av till uppvisningshallen. Efter en förvånansvärt smidig uppsittning började spektaklet först med en presentation och därefter själva tävlingen. För er som tänker att ridning ser ganska enkelt ut när Clintan eller Arn gör det i filmena så kan ni ta och glömma det ;-)

Det finns varken gas/broms eller ratt! Istället får man en tygel, två stigbyglar och en instruktion på 30 sek hur man ska sitta samt få hästen att springa fort dvs i trav. Med tanke på omständigheterna gick det riktigt GRYMT!! En liten komplikation uppstod när Tor(hästen) kände för att äta upp dekorationen som omgav domarna och möblera om lite pinnar som visade vart man inte skulle rida men annars gick det awesome och var sjukt kul. Jag kom t.o.m på delad andra plats! förvisso baserat mer på stil och mutor snarare än en god ridteknik.

 

 

Tyvärr så blev de flesta bilder extremt suddiga

Rider man barbacka får man skylla sig själv..

 

// The Sandwich


En el mundo hay cosas bonitas y un par de tragedias

Åhgud, vad jag älskar att jag kan så många språk. Att jag förstår. Att jag kan ta in. Att jag sakta men säkert kan lära mig att prata flytande. Att jag vågar ta för mig på de språk jag vet att jag kan där inne någonstans.

Jag är mina föräldrar evigt tacksam. Tacksam för att ni varje hevla torsdag eftermiddag - när alla mina vänner för övrigt skulle gå till centrum och hänga med de snygga killarna - tvingade mig till modersmålsklassen och där jag fick sitta tre timmar. För jag skulle bannemig lära mig spanska från grunden! Spanska it was. Hemma också. Nu i efterhand.. vet jag att jag kommer vara er för evigt tacksam.

Och tack mamma för att du hittade en italienare till styvpappa; för nu kan jag kommunicera på italienska också.

http://www.youtube.com/watch?v=DqYDg7sTVig

//The Sanbitch som är skitoteknisk och inte kan klistra in en video.

Fader Jord du.

Jag minns den dagen vi hade målat om köksbordet i vårt alldeles egna Vallavägen 51 grönt, mörkt grönt; du sade att den färgen kunde göra en lycklig. Den följande dagen ordnade du frukost åt mig och mor som dukades fram i det prydligt inredda vardagsrummet - mammas egna utrymme med en bh här och en luddig tjocktröja där men ändå så otroligt vackert -. Smaken av äggröran, av de rostade vitfranskorna, av den kalla mjölken och av era leenden finns kvar i det utrymmet som i all evighet kommer att förbli oförstört.
När sedan bordet äntligen torkat lyfte du upp mig på det och jag sade att såhär stor skulle jag bli; lika lång som du. Ståtlig och fin. Inget minne - inte ens från gårdagen - är så tydligt som detta. Och nu har dagen faktiskt kommit då jag vuxit och är minst lika lång som jag var den dagen på bordet. Tiden sprang ifrån oss såsom jag springer ifrån den nu.
Det är en synd att det krävs en dag i Fars namn för att jag ska yttra dessa ord: jag älskar dig, pappa.

//Maria Alejandra Isaacs Cunningham.


"Working 9 to 5..."

Jag lever än! men det är knappt...
Den här veckan har varit insane in the brain, ett biologiprov (som jag faktiskt röstade för att vi skulle ha på måndagen -whaaat?!), ett matteprov, en engelska redovisning + ett kemiprov på måndag. Vad hände egentligen med att trean skulle vara chill !?!?!

Så vad har hänt sen sist? Jo följande:

  • haft ett höstlov som vart minst lika hektiskt som skolan - väldigt mycket roligare dock.
  • Jag har börjat på en teorikurs på Dahlens körskola - dags att ta tag i det här med körkortet! - vill ju köpa min impala 69 så småningom (A)
  • Dansat på Halloween swing camp, arrangerat av SSS(SwedishSwingSociety(dvs DANS!...)) vilket va awesome! vi hade lärare från USA, Australien, Spanien och såklart Sverige.
  • Avslutat min grymma prao(elr praktik som andra föredrar att säga xD) på Karolinska Institutet. Längtar redan tillbaks dock^^ lite drygt 7 år tills jag kommer tillbaks dit (iallafall som anställd)
"And that's the way cookie crumbles"

Om ni inte har något för er den 4 december så har Harlem Hotshots en show på Chicago! främst till er som inte har facebook, biljetter beställs på chicago75.se

// The Sandwich

does it ends now.



/RAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWWR!


"Climbing may be hard, but it's easier than growing up."

På den naturvetenskapliga linjen på Kärrtorps gymnasium ser man väldigt seriöst på sina studier och därför var de ihärdiga idrott B pojkarna, dvs jag, Sahlin och Tobbsson, och "pluggade" på Karbin både igår och förrigår. Till tränare fick vi inga mindre än systrarna Salomonsson! Träningsverken från i måndags var egentligen tillräcklig för att jag skulle stannat hemma men eftersom det är så himla roligt så körde vi på tisdagen också.
Efter klättringen var tanken att det skulle bli utgång men i brist av sällskap begav jag mig tillsamans med herr Höglund för att spela biljard på Hornsgatan. Det var riktigt sweet! Om ni tänker er ett 80-tals hak fullt med hotfulla skinnjackstyper och allting inklusive musiken stannar till när du kommer dit... och alla stirrar på en. Ett sånt ställe var det.
Efter en stund kom Tobbsson och biljardkvällen som vi tänkt skulle sluta runt elva höll på till ca halv två. Nu tänker ni säkert att tunnelbanorna slutat gå vid den tiden på dygnet vilket de också hade, men efter en faktiskt väldigt trevlig promenad kom till Gullmarsplan där det som tur va gick bussar lyckade vi ta oss hem.

















THE END

// The Sandwich


RSS 2.0