Ohyeah, bring it.
Lördagens under. Scrimmage, rookies vs veterans.
Roll on.
//MousetrapperMary 29.
Derbylove.
The skates are loving me right back.
Denna helg har innehållit (nästan) allt en perfekt helg bör innehålla:
Sex timmar Rollerderbyträning.
Sex timmar derbybrudarhäng (mina favoriter).
Minst 350 gram choklad.
Filmkväll med Broder Jord.
(Skälet att helgen bara nästan var komplett var min helvetes förkylning som vägrar ge med sig (ush för bajshostning), pollenallergin (nu glömde jag köpa tabletter igen...) och alldeles för lite W (dumnosW))
//MousetrapperMary (also known as CakeCrasher) # 29.
den där.
Den var mitt sätt att kontrollera tillvaron.
Den var mitt sätt att uttrycka sorg och besvikelse, den var mitt sätt att få omvärlden att behandla mig snällt.
Den var mitt sätt att säga håll käften utan att behöva yttra ett enda ord.
Det är svårt att medge det, det var inte länge sedan jag medgav det för mig själv. Att den var så betydelsefull. Det finns stunder då jag funderar hur jag ska gå tillväga för att försätta mig i den igen. Jag såg den aldrig som en egentlig sjukdom; den var min bästa vän och min värsta fiende. Jag kunde sluta när jag ville, trodde jag. Ibland är jag arg, arg för att jag släppte greppet om den på andras villkor.
Jag minns första gången far och mor knuffade mig till läkaren; hoppet om att lyckas med mig på egen hand hade slocknat. De satt runtom och granskade min arma kropp. De hotade med psyk om jag inte började äta snarast. De gjorde tester, vägde mig och tog blodprov på mina ledsna armar. Jag grät bredvid sjuksköterskan. Förnedring. Jag hatade dem. Allihopa.
Var var han?
Var var min baby?
Var var mitt liv?
Varför gav dem mig deras händer när jag inte längre ville ha dem? Och varför blev allt plötsligt så uppenbart endast på grund av viktnedgången som vid detta tillfälle var det enda som faktiskt inte betydde ett skit?
Matlistorna. Förhören. Läkarna. Medicinerna. Hetsätandet.
Jag hade inte väntat mig något av det.
Mitt håll käften gick överstyr.
/Maria Isaacs C.
Kakan + Barkus = Gleeks = Sant
De senaste veckorna har jag, inspirerad av Kakan, nördat Glee (Iknow inte direkt den manligaste seriern men den är ändå lite småtöntigt awesome). Om ni tänker er handlingen från OC, humorn från 2 1/2 men och musiken från Sound of music så får ni kanske ett hum om hur bra serien faktiskt är. *Musik som i Sound of music ska det va.
Däremot så höjdes nog ribban för nördighet idag på Dagen F (Fysikprov) då vi på fysiklektionen innan provet avlägsnade oss lite smidigt från lektionen och istället tittade på Glee i provklassrummet. Resultatet blev att när Per(vår fysiklärare) kom in för att dela ut proven spelades Glees verision av "Bad Romance" på högsta volym.
Dessutom har Kakan och jag bestämt att vi ska lära oss både dansen och sången till Ice Ice Baby och sen köra i Aulan, nån som känner för att vara med i Glee a la Kärrtorp.
Här är klippet med låten från Glee. Ber om ursäkt för den nästan tragiska kvaliten och snarkandet i bakgrunden xD men det är det ända klippet med just den här låten på youtube.
Beklagar verkligen kvaliten :P
// The Sandwich
