Ge mig ett: YES!

Urinvägsinfektion, vagel, förkylning, nageltrång, ryggont, enormt smärtsam inåtfinne. Jadu, allt kom samma helg. Innan bouten på söndag. Be till snällGuden att förbarma sig över mig. Jag villskamåste må BÄST till helgen.
FASIKEN.

Fitt for Fight.

Trots att jag lever ett bra liv och oräkneliga gånger per dag känner mig glad, lycklig, tacksam så blir jag ofta ledsen.

 

Kanske stämmer det att upplysning sårar. För det gör faktiskt ont i magen att se hur resten av världen är redo att vända sig i graven för att motverka minsta lilla protest, minsta lilla tecken på kaos.

 

Var dag ser jag dessa slanka modeller på affischer i stan. Klädavdelningar som har kläder för flickor på den sidan och för pojkar på andra sidan (för det är ju livsviktigt att veta vilket kön man tillhör, annars kan man ju bli bög!). Kvinnor med klackar ända upp till knäna på perrongen. Små barn som pratar om hur fula och tjocka de är på sätet bredvid. Smink på barnavdelningarna. Säg mig, är inte detta skevt?

 

Är det inte skevt att ord som tjock och smal inte är neutrala begrepp? Är det inte skevt att en människas utseende har blivit hennes främsta egenskap under 2000-talet? För jo, så är det, du är vad du ser ut som på utsidan. Är du karakteristisk för ditt kön, är du vacker och snygg, är du shapead och muskulös, ja, då har du världen framför dina fötter. Men är du klok, intressant och ful, då går det tyvärr inte för sig lika lätt.

 

Och tidningarna i affärerna, har ni sett dem?! Tidningar som skriver om hur man går ner i vikt på ett andetag, hur man lockar den bästa av mannar, hur man blir ett proffs med tungan (för det är ju viktigt att behaga mannen, annars kan han lämna dig!), hur man får den där yppigt vältränade rumpan som kommer få honom att tråna efter dig! Dessa tidningar som om det inte vore sorgligt nog är skrivna av kvinnor.

 

Det är sådant som gör mig ledsen. Det borde inte vara så. Blunda nu inte för problemen med att säga att jag är en bitterfitta, för i övrigt är jag faktiskt ganska lycklig.





Det är lång väg att gå men jag är redo att mötas upp för en fight eller två.
Sedan jag slutade raka armhålorna har jag blivit avsevärt säkrare i mig själv, det stärker att våga ta mod till sig.

//Maria Isaacs Cunningham.


Trasiga muskler och ett par dammsugare

Ja, ni är ju inte många som hållt kvar vid denna icke uppdaterande blogg hela sommaren, men några stycken är ni allt. Då kan man ju lika gärna klaffsa ned några ord.

Imorgon ska jag (mot all förmodan i världen!) upp tidigt, väldigt tidigt. För tydligen är studybuddy-eleven jag ska vara vikarie åt "jetlagad" (vad är det för hevla uttryck egentligen, vadå "jetlagad"?). Hur ska jag kunna kliva upp? Och åka till Stocksund på köpet?

Fjortonde augusti redan. Snart Battle of Nordic Light. Och jag bokstavligen sög under torsdagens träningen. Gjorde redigt bort mig. Dagens träning gick bättre, men inte fullt lika bra som jag önskar. Fan, imorgon ska jag satsa med hela hjärtat. Lovar.

Nu sitter jag ihopkurad i tvåmannafåtöljen här hemma och knåpar lite med nya datorn som William var och införskaffade tidigare idag. Vi är redo att flytta hemifrån, eller vad säger ni? Jag menar, med en ny dator, två enorma rosa tekoppar, fyra muminmuggar, fyra äggbehållare, sju stycken (!) egna dvdfilmer, en flaska champagne och några enstaka punschrullar är vi ju fullt utrustade. Tycker jag i alla fall.

Mitt alterego LatM bönfaller mig att rusa till sängs nu.











Gipsy kings, derby, soffhängande & annat underbart.

The Sandbitch lever faktiskt!

Efter en ovanligt härlig sommar är jag tillbaka på denna webbplats - för att stanna den här gången, eller? -.
Snart börjar skolan igen och jag är inte lite nervös inför att behöva socialisera mig med typ 90 pers. ehhe, hallå, jag är ett asocialt missfoster (eller har åtminstone blivit)?

Så vad får denna årstid som snart lämnar oss för kommentarer och poäng?
Jag är helt tom på ord, antingen beror det på att sommaren varit väldigt fin eller för att jag är ganska oinspirerad att dela med mig av något just nu. Fast sista sommarlovet får utan tvekan högsta betyg. Det kommer krävas en del att klå det.

I varje fall. Mycket händer just nu. Förutom tandläkarprogrammet ska jag till Malmö den 2-5 september och spela med STRD i Battle of Nordic Light. Är jag nervös? Som fan. Är jag rädd att göra STRD som valt ut mig besvikna? Japp. Jag menar, kolla på mig?! Ser jag ut att kunna ge stora veteraner i några av nordens bästa lag stryk? Knappast. Tur är ju då att jag ska iväg och träna om tio minuter.

Fått två uppdrag på Studybuddy. Kul. Behöver pengar till alla resor i höst.

Nej, nu måste jag ta mig samman och rengöra skridskorna, packa, byta om (parfymera armhålorna??) och fara iväg för att få lite stryk.

 
Visste ni att man får gratis varm choklad på flygplatsen i München?! Fick mig på gott humör i alla fall!



Imorgon ska jag, Moder Jord, W, Coco och Moder Jords pojkvän (?) Antonio åka och bowla! (Bilden togs av Coco (lillebrodern) när vi skulle introduceras till Antonio första gången!)

/The Sandbitch.

Fuck, nu måste jag springa.


19 bast i all hast

Efter 4 långa men roliga veckor på Gällnö gård i skärgården skulle den ljuva semestern/&arbetslösheten  (usch va gammalt det låter) äntligen komma, visst jag hade fortfarande ett klippa-diken-jobb på mitt eget landställe men det behöver inte vara klart förrän i augusti nån gång.
Så i fredags eftermiddag ringde jag in för att jag verkligen inte kommit in på GMU(typ lumpen) och blir istället erbjuden en utbildningsplats! Första tanken var NAJS! men efter jag tackat ja insåga jag att det bara var 9 dagar kvar^^ Så på 9 dagar har jag nu, med hjälp min nyinskaffade dräng, slitit som tusan för att bli klar med jobbet på Korsö (07:30 -> 23:30 pass),träffa så mkt människor som möjligt och passat på att fylla år^^

Hard work work 


RSS 2.0