thesandwichandthesandbitch

Dålig uppdatrering: Check!= allt är som vanligt ;)
 Så vad gör jag just nu?

• Jag taggar/ inför den kommande högvakten
• Stör mig lite på att "nazist"-machen tydligen ska äga rum i gamla stan samma dag som vi börjar jobba på slottet.
• Jobbar och bor (på vardagar) i Enköping
• Tycker alltför många skäna människor lämnar Stockholm och Sverige och funderar på att göra detsamma
• Tycker det vore extremt skönt med en egen lägenhet, gärna en trea på söder eller i centralen ;) Om nån hittar en så säg till!
• Väntar på att julen ska komma, från och med idag är det officiellt tillåtet att tagga inför julafton!!
• Tänker lämna Sverige vid första bästa tillfälle som ges!

Inget långt eller ambiöst inlägg men det får räcka tillsvidare ;)
Återkommer i december

//The Sandwich

Jag avskyr den där förbaskade trenden som finns i bloggosfären, speciellt störig är den när stora bloggar med tusentals läsare per dag förmedlar den. "Oh my god, jag mår inte så bra, är så deprimerad för att dem där skorna som jag typ dör för inte finns i färgen jag vill ha! Vet ni vad jag tror löser problemet? Jag äter ingenting istället, för hallå jag är ju deprimerad".

Jag menar, är det inte sjukt störigt när enorma bloggar förmedlar att om man ledsen då ska man för skjutsan inte äta, för då är man ju helt plötsligt inte ledsen längre! "Jag mår inte så bra, har inte ätit på typ två dagar.. (wähwähtycksyndommig)" MEN ÄR DET SÅ JÄVLA KONSTIGT ATT DU INTE MÅR SÅ HIMLA BRA OM DU INTE ÄTIT PÅ TVÅ DAGAR?!?!?!?!?!?!??!?!?!?!?!????!!!!!!!!!

//Dampet itself.

I början av hösten så startade Stockholm Roller Derby en fysträningstorsdag. Vilket ju kort och gott innebär att vi tränar fys off-skates (alltså utan rullskridskor) ute i naturen - eller inne i staden - varje torsdag. Och det är ju härligt. Vi springer, gör armhävningar, situps, sprintar upp för backar, intervaller. Upp och ner. Några minuter planka. Några fler övningar. Stretch.

Och om det inte vore ett nog privilegium att varje torsdag få kämpa tillsammans med de finaste av derbysystrarså brukar dessa kvällar avslutas hemma hos någon av samtliga fysdeltagare med några koppar te och annat mysigt.

Men! Det jag skulle komma till var gårdagens träning. Som fullständigt drog mig ur mitt skinn. För igår kära läsare var dagen då jag, Twist'd och Swede (dem tre musketörerna som vågade dyka upp) frivilligt deltog i Nordic Military Training, NMT (basic träningspass). Klockan 18.00 startade det råa träningspasset vid Zinkensdamms IP. Det var kallt, blött och lerigt.

Och fasen vad jag ångrade att jag skitit i att ta med vantar. Och fasen vad jag ångrar att jag bar med och någonstans i dungen blev besnodd på min älskvärda absoluta favoritfleece. Vi kravlade i lerigt gräs. Stog planka i tio minuter. Bar på varandra uppför backar. Stog bro. Förstörde mina handleder. Gjorde burpees och andra liknande övningar. Om och om och om och om och om igen.

Jag som trott att jag är en hård och ganska tuff brud är oerhört lättad att jag slipper lumpen, GMU (tack gudskelov att jag inte befinner mig i Markus sits) och allt vad det nu heter.

Peace Out.

The Sandbitch that ain't a bitch when surrounded by military.

Och som så många kvällar förut sitter jag här ännu en gång och trycker ned lite tangenter när jag egentligen borde sitta och råplugga musten ur mig. Internet var ingen god uppfinning, i alla fall inte om man är student. Och egentligen har jag ingenting intressant att tillföra denna gång heller. Men jag äger trots allt halva den här bloggen och då får jag väl skriva lite vad (och när) jag vill. Eller när Markus protesterar (som han faktiskt gör).

Nåväl. Jag går som sagt tandläkarprogrammet och har en enorm - enorm är bara förnamnet - kemitenta om mindre än två veckor (AH, panikar inombords, trots att jag faktiskt chillat ned en hel del. Vad gör en usel tenta om hundra år liksom?). Hänger inte så mycket på ki, bara när jag måste typ. Pluggar för det mesta hemifrån; jag bara älskar att sätta mig vid skrivbordet här hemma med en enorm kopp te, ett fat med kakor och lite kurslitteratur (senare delen lite mindre). Men vad fasen, jag tar det som det kommer. Jag blir väl inte heller en dålig tandläkare bara för att kemi inte är min grej?

Fast mindre häng på ki = färre vänner och kontakter där. Men det gör inte så mycket. Visste från första början att människorna däri inte var något för mig (ja, jag stötte nog bort de flesta, shame on me). Jag känner mig sällan ensam och är för det mesta omgiven av människor jag älskar (typ William, familj, laget...).

Nu ska jag sluta tråka ut er och dra mig till studieböckerna (eller?).

Bild tagen för någon vecka sedan på Halloween.

/Mousie.