vad jag gör när jag inte pluggar


Nej.

Sömnfuckinglös.
Så jävla trött på att snitta fyra timmar per natt.
Fast jag antar att det bara är en del av det, livet. Att inte sova. Att få ont i huvudet om tillgången till kaffe är begränsad en dag.
Jag lovade mig själv att börja äta bättre. Fast det är ju så svårt när fil och flingor faktiskt smakar helt okej. Och dem där satans soporna, det känns som att jag slänger dem varje dag men ändå är den där påsen full, jämnt.
Jag pressar tänderna mot remmen, skrattar och tänker att "allt ska bli bättre" på den där finlandssvenska dialekten som min vän har.
Om 22 dagar åker jag till London.
Om 48 dagar åker jag till Berlin.
Om 6 timmar och 51 minuter börjar morgondagen.
För 1 år sedan stod jag där och såg på.
Om 0 tid är jag med och deltar.

Ha det så jävla gott nu!

beslut

Jag menar, jag har redan fuckat tillräckligt, jag kan lika gärna fucka hela vägen.

Jag kan dö vilken dag som helst och har kommit underfund med att jag inte vill spendera en enda sekund till på en plats som jag inte har särskilt stor lust att vara på.
Och nu finns det faktiskt ingenting som håller mig tillbaka. Jag behöver inte ta hänsyn till någon.

Eh, ja.

Thinking of you, the light and those days.

-

Jag är bara en litenliten människa som sitter på ett torg och gråter tillsammans med ett paket mellanmjölk.
Det var en jävla massa åsikter.
Och det blev slutet på alltihop.

Eh, nej.

Så vad hände den här årstiden egentligen? Det är som att jag inte kan förklara, men jag minns en doft. En känsla. Eller var det kanske flera känslor. Jag minns låtar, tyget, tungor och alkoholen. Gatorna, stenarna och fukten.
Känslan av att inte vara någonting men samtidigt kunna göra allting.
 
Solen på låren. Den hårda trästolen i trädgården som aldrig mer blir min. Sockerkakan på det fula fatet. Det krossade rummet, hjärtat. Jag lärde mig golvet utantill. Att plocka upp resterna av vår tid blev mitt heltidsuppdrag. Förutom när jag hånglade och drömde. Då blev hjärtat helt.
 
FUCK YOU.

RSS 2.0