Det är bara att acceptera att så är livet nu.

Och ja, det är väl som fan att jag ställer mig själv frågan hur jag kan känna någon som helst tillfredsställelse i situationen som är.
Jag menar. Jag har tagit slut på någonting som tagit mig tre år att bygga upp, jag har ingenstans att bo, jag har ingen säng, jag har typ inga pengar. Allt jag har är sex koppar och ett facebook-konto.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0