jag kan inte somna för att jag vet hur jobbigt det är att vakna
Vardagsmorgon.
Jag vaknar och är själv. Nästan ensam. När jag tar dem där tunga stegen till duschen. När ögonen knappt ser. När draperierna omger mig och varenda centimeter av Maria skriker efter att få luta sig mot kakelväggen och halka ned på golvet. Slå sig om rumpan.
Sorgen trycker, det bränns lite under fötterna och hjärtat drar ihop sig. Fast bara i några sekunder, kanske minuter.
Sedan brukar det vara över.
Jag vaknar och är själv. Nästan ensam. När jag tar dem där tunga stegen till duschen. När ögonen knappt ser. När draperierna omger mig och varenda centimeter av Maria skriker efter att få luta sig mot kakelväggen och halka ned på golvet. Slå sig om rumpan.
Sorgen trycker, det bränns lite under fötterna och hjärtat drar ihop sig. Fast bara i några sekunder, kanske minuter.
Sedan brukar det vara över.
Kommentarer
Trackback
