Nej.

Sömnfuckinglös.
Så jävla trött på att snitta fyra timmar per natt.
Fast jag antar att det bara är en del av det, livet. Att inte sova. Att få ont i huvudet om tillgången till kaffe är begränsad en dag.
Jag lovade mig själv att börja äta bättre. Fast det är ju så svårt när fil och flingor faktiskt smakar helt okej. Och dem där satans soporna, det känns som att jag slänger dem varje dag men ändå är den där påsen full, jämnt.
Jag pressar tänderna mot remmen, skrattar och tänker att "allt ska bli bättre" på den där finlandssvenska dialekten som min vän har.
Om 22 dagar åker jag till London.
Om 48 dagar åker jag till Berlin.
Om 6 timmar och 51 minuter börjar morgondagen.
För 1 år sedan stod jag där och såg på.
Om 0 tid är jag med och deltar.

Ha det så jävla gott nu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0